onkologi i sverige nr 5 – 18 65
Groot/Heimberger et al., (Abstract #2008) behandlade pa-
tienter med recidiverande glioblastom med pembrolizumab
före och efter re-operation. Ingen av behandlingarna påver-
kade behandlingsrespons hos patienterna, men i den senare
studien gav tumörmaterialet unika möjligheter att titta på
vävnadsspecifika förändringar efter behandling. I studien
visades att T-cellsinfiltrationen i glioblastom var mycket låg
samt att T-cells-svaret inte påverkades av anti PD-L1-be-
handling. I stället hittades en hög andel av CD68+ positiva
makrofager i tumörerna och dessa celler utryckte immun-
hämmande molekyler. Dessutom innehöll blodhjärnbarriä-
ren rikligt med makrofager (CD68+).
INTRAKRANIELLT IMMUNSVAR
Nya immunkorrelativa data hjälper oss alltså nu att bättre
börja förstå hur blod-hjärnbarriären är uppbyggd och hur
det specifika immunsvaret i CNS regleras. Försök görs ock-
så att med hjälp av vaccin aktivera immunsvar intrakraniellt.
Två vaccinationsstudier presenteras, där den ena inriktas
på IDH1-muterade gliom och den andra på nydiagnostise-
rade glioblastom.
Den tyska multicenterstudien NOA-16 (Abstract #2001)
prövade peptidvaccin mot IDH1R132H-mutation. I studien
inkluderas 32 patienter med IDH1R132H-muterade gliom,
grad III och IV. Vaccination med IDH1R132H-peptid ini-
tierades efter rutinbehandling med radioterapi och temozo-
lamid och gavs vid åtta tillfällen. Primära effektmått var
tolerabilitet och säkerhetsprofil, men också immunologiskt
svar i form av T-cellsaktivering och antikroppssvar. Sekun-
dära effektmått var ORR och PFS samt koppling mellan
immunologiskt svar och kliniskt utfall. Studien visar att vac-
cinet var säkert och att 28/30 patienter utvecklade muta-
tionsspecifikt immunsvar. Pseudoprogression detekterades
hos 37,5 procent av patienterna vilket kan vara tecken till
aktivt immunsvar intratumoralt. Vid studiens slut uppvi-
sade 28 av 32 patienter stabil sjukdom (SD).
I GAPVAC-101 studien (Abstract #2000) som presente-
ras av Dr Wick från Heidelberg användes ett polyvalent
peptidvaccin, individualiserat och selekterat, utifrån varje
patients specifika tumörmutationer. Studien innefattade ett
litet antal patienter men lovande resultat med median OS
på 29 månader. Intressantast här är dock de immunkorre-
lativa studierna med bland annat analys av T-cellssvar peri-
fert. Ytterligare tumörimmunologiska data från studien
kommer att presenteras framöver.
FORTSATTA KLINISKA STUDIER
På väg hem drar jag återigen paralleller till Al Capone och
Chicagomaffian. Jag tänker att patienten är Chicago och
tumören den infiltrativa maffian. Polisväsendet är immun-
svaret som skall skydda mot kriminalitet men är korrupt och
arbetar för maffian/tumörens tillväxt. Vi kan i vissa fall
reaktivera polisväsendet/immunsvaret och nå framgång
som vid till exempel behandling mot malignt melanom. Si-
tuationen i CNS kan dock liknas vid ett slags grindsam-
hälle (Closed community) där inte ens polisen kan ta sig in.
För att nå vårt mål finns flera möjligheter. Vi kan försöka
luckra upp muren in till samhället, det vill säga bryta upp
blod-hjärnbarriären. Vi kan leta efter, och utnyttja krafter
inne i samhället, alltså CNS-specifika immunceller. Slutli
-
gen kan vi försöka aktivera försvar intratumoralt med hjälp
av till exempel vaccinationer. För att lyckas med detta be-
hövs fortsatta kliniska studier som fokuserar på att ytterli-
gare undersöka den unika immunologiska situation som rå-
der i CNS.
GENOMBROTT
KARIN KÅREHED, ST-LÄKARE VID ONKOLOGKLINIKEN,
AKADEMISKA SJUKHUSET,
KARIN.KAREHED@AKADEMISKA.SE