60 onkologi i sverige nr 5 – 18
varit små eller haft för kort uppfölj-
ningstid för att säkert kunna fastställa
samband lång tid efter operationen.
Syftet med studien var därför att un-
dersöka hur effektiv behandling av
gastroesofageal refluxsjukdom påver-
kar risken att utveckla esofagusadeno-
carcinom i en multinationell kohortstu-
die med lång och komplett uppföljning.
METODEN SOM ANVÄNDES
Godkännande inhämtades från berör-
da etiknämnder och datainspektioner
inom respektive land. Studien basera-
des på nationella registerdata från de
fem nordiska länderna (Danmark, Fin-
land, Island, Norge och Sverige) och
inkluderade samtliga vuxna patienter
med en registrerad diagnos av gastro-
esofageal refluxsjukdom. Dessa patien-
ter identifierades i patientregistren och
länkades därefter till cancerregistren
och dödsregistren inom respektive
land. Kohorten har tidigare beskrivits
detaljerat i en kohortprofil.
4
Studiepe-
rioden varierade beroende på land och
när registren grundats, data inhämta-
des för perioden 1979 till 2014 i Dan-
mark, 1968 till 2014 i Finland, 2000 till
2013 i Island, 2007 till 2013 i Norge,
samt 1964 till 2013 i Sverige.
Huvudexponering i studien var anti-
refluxkirurgi mot gastroesofageal re-
fluxsjukdom baserat på operations- och
diagnoskoder i registren. Alla inklude-
rade patienter var över 18 år vid första
diagnos av gastroesofageal refluxsjuk-
dom samt vid första antirefluxkirurgi.
Utfallet var esofagusadenocarcinom,
inklusive adenocarcinom i cardia, base-
rat på anatomiska och histopatologiska
koder i cancerregistren. Risken att ut-
veckla ovan nämnda cancer jämfördes
med två kontrollgrupper: bakgrunds-
populationen av motsvarande ålder,
kön och kalenderår, samt patienter med
gastroesofageal refluxsjukdom som inte
genomgått antirefluxkirurgi. Vidare
identifierades patienter med ”allvarli-
gare refluxsjukdom” med esofagit eller
Barretts esofagus, både bland de som
opererats och inte opererats. Data av-
seende störfaktorer inhämtades från re
-
levanta register och inkluderade kön,
ålder, kalenderår, kroniskt obstruktiv
lungsjukdom (proxy för rökning) och
obesitas eller diabetes mellitus typ 2
(proxy för övervikt).
Två olika analyser genomfördes.
Dels beräknades standardiserad inci-
denskvot (SIR) med 95 procent konfi-
densintervall (CI) där risken att utveck-
la esofagusadenocarcinom bland grup-
perna som opererades och de som inte
opererades var för sig jämfördes med
en bakgrundsbefolkning av motsvaran-
de ålder, kön och kalenderår, kategori-
serat utifrån tid av uppföljning (5 till 10
år, 10 till 15 år, och mer än 15 år). Vi
-
dare användes Cox regression för att
beräkna hazard ratio (HR) med 95 pro-
cent CI direkt jämförande patienter
som opererats med patienter som inte
opererats, justerat för kön, ålder, kalen-
derperiod, kroniskt obstruktiv lung-
sjukdom, och obesitas eller diabetes
mellitus typ 2. Även denna analys kate-
goriserades för tid av uppföljning (5 till
10 år, 10 till 15 år, och mer än 15 år).
SÅ SER RESULTATEN UT
Kohorten inkluderade totalt 942 906
patienter med gastroesofageal reflux-
sjukdom. Av dessa hade 48 414 genom-
gått antirefluxkirurgi och 894 492 hade
inte genomgått kirurgi. Bland de som
opererats hade 30 537 ”allvarligare re-
fluxsjukdom”, motsvarande siffra bland
de som inte opererades var 264 543 pa-
tienter. Den totala uppföljningstiden i
kohorten var 617 181 personår bland
patienterna som opererats och 6 511 385
personår bland patienterna som inte
opererats. Inom gruppen som inte ope-
rerats och där data avseende medicine-
ring fanns tillgänglig behandlades 92,1
procent med protonpumpshämmare el-
ler histamin-2-receptorantagonister,
och av dessa fick 90,2 procent sitt för-
sta recept utfärdat inom tre månader
från diagnos. Bland patienterna med
”svårare refluxsjukdom” behandlades
97,3 procent med ovanstående medici-
ner, och 91,4 procent hade fått sitt för-
sta recept inom tre månader från diag-
nos.
Bland patienterna som genomgått
antirefluxkirurgi utvecklade 177 (0,4
procent) esofagusadenocarcinom efter
operationen. SIR var 7,63 (95 procent
CI 5,42–10,43) bland patienter med 5
till 10 år av uppföljning, 3,64 (95 % CI
2,66–4,85) bland patienter med 10 till
15 års uppföljning, och 1,34 (95 pro-
cent CI 0,98–1,80) bland patienter med
mer än 15 år av uppföljning. Bland pa-
tienterna med ”allvarligare refluxsjuk-
dom” som opererats utvecklade 149 pa-
tienter esofagusadenocarcinom, SIR
sjönk även i denna grupp, dock från en
initialt högre nivå, från 10,08 (95 pro-
cent CI 6,98–14,09) bland patienter
med 5 till 10 år av uppföljning, till 1,67
(95 procent CI 1,15–2,35) bland patien-
ter med mer än 15 år av uppföljning ef-
ter operationen.
Inom gruppen med gastroesofageal
refluxsjukdom som behandlades medi-
cinskt utvecklade 2 368 (0,3 procent)
esofagusadenocarcinom. SIR var 2,06
(95 procent CI 1,83–2,30) bland pa-
tienter med 5 till 10 år av uppföljning,
1,56 (95 procent CI 1,35–1,81) bland
patienter med 10 till 15 år av uppfölj-
ning, och 0,69 (95 procent CI 0,59–
0,81) bland patienter med mer än 15 års
uppföljning. Bland patienter med ”all-
varligare refluxsjukdom” som inte ope-
rerades sjönk SIR från 3,90 (95 procent
CI 3,40–4,45) bland patienter med 5
till 10 års uppföljning till 1,16 (95 pro-
”Denna multinationella populationsbase-
rade kohortstudie kunde påvisa en mins-
kande risk att utveckla esofagusadenocar-
cinom över tid efter antirefluxkirurgi eller
medicinering, där risken närmade sig den
hos bakgrundsbefolkningen efter mer än
15 års uppföljning.”
••• cancer i matstrupen